kataghana.blogg.se

Igår hade jag informationsmöte på Stadsbiblioteket i Västerås. Informationsmötena är öppen för alla, det blir en blandning av information till volontärer, blivande volontärer, men också till sådana som är intresserade av andra kulturer och som vill ta del av bilder från Ghana och det jag kan berätta om landet. Det var drygt 30 personer, vädergudarna höll sin hand över mig. Regn är bra väder när man ska ha informationsmöte.

Det finns inga frågor som är för dumma och återigen blev jag varse att det som är självklarhet för mig inte nödvändigtvis är det för andra. Jag gillar när människor frågar, dels tolkar jag det som ett intresse, dels så blir jag själv påmind om saker som ska göras innan avgång.

Jag tittade på filmen Kon-Tiki häromdagen, egentligen har jag lite svårt för den typen av filmer som är en blandning av spelfilm och dokumentär. Jag vill kunna slappna av och inte behöva fundera spå mycket på handling, orsak och verkan. Den var bra. Ett vanligt uttryck idag är "jag lever min dröm", människor kanske i större utsträckning än tidigare försöker att förverkliga sina drömmar. Thor Heyerdal lade en ny nivå på detta när hans rollfigur i filmen uttrycker "jag lever min teori".

Me like! En ny dimension, min teori är att man kan bidra till något, stort eller litet, utan att göra anspråk på att vara vare sig Florence Nightingale eller Moder Theresa. Det går att göra något även om man är en Katarina ifrån Jämtland. Så jag hakar på Thor, jag lever min teori. Att inte ta sig själv på för stort allvar och att blanda vardag, jobb, vila och umgänge med vänner är ett bra utgångsläge, i alla fall för mig.

 

Vardag i Afrikalandet, dags att diska ;)

Det blir korta intensiva pass av umgängen, folk kommer och går. Alla är på väg någonstans eller kommer någonstans ifrån. Trots att min familj inte är stor så är det sällan vi är på samma ställe. Men plötsligt händer det ;)

Emma och Iris, Anna och Verner samt den viktigaste personen,barnbarnet Teodor. Jag hoppas att hinna träffa dem igen innan jag åker tillbaka till Ghana.

PÅ Lördag var vi till kajplats 16 för att lyssna på Berit Sveningsson Blues, det var bra drag, men för Teodors skull så    drog vi oss hemåt tidigt. Men det blev en skön tjejkväll, med bara Anna o mig, T sov och V jobbade natt.

Igår Söndag var jag och Anna med Teodor till Skansen för att titta på barnens allsång. Det började klockan två och fem minuter i två somnade T, så vi fick själva sjunga med i Zvampsången. "Jag vill bo i en svamp, annars får jag kramp", så nu nynnar jag på den.

 

 

 

Hur kan man få/ha en relation till en bil? Idag har jag sålt den och det känns som ett steg vidare i livet. Det var så viktigt vem som köpte den och det blev helt rätt personer. Bilen har en historia, 2008 blev jag väldigt sjuk, se läkartidningen Nr 0907 - volym 106, "ordinerades bananer mot saltbalansrubbning". Jag var alltså riktigt illa däran. När jag så småningom vaknade upp och fattade att jag levde och skulle fortsätta att leva , så slog det om i huvudet. Jag skulle bara ha någonting, ett synligt bevis på att jag fanns. Jag tog "bonnpermis" från sjukhuset och åkte ut till Mercedesbutiken i Västerås. Köpte en sprillans ny bil. Helt knasigt hade inte alls något behov av en bil, det hade lika gärna kunnat bli någonting annat, kan kanske vara glad att det bara blev en bil ;)

Men idag har jag gjort slut på den relationen eftersom jag inte gärna kan ta bilen med till Ghana. Jag tror att de nya ägarna kommer att få mycket glädje av sin bil då den är så himla bra.

Jag fick två andra stolliga idéer det året, den ena var att fira min 50-årsdag när jag fyllde 49. Det kom folk från världens alla hörn och den andra var att åka till Ghana för första gången. Alla goda ting äro tre. Bilen, min födelsedag och Ghanaresan fick väldigt bra utfall.

 

....var inte alldeles enkelt. Har kollat på lite olika och knappat hit och dit. Men nu försöker jag med denna. Varför ska man ha en blogg. Ja, inte vet jag. Men att skriva på facebook blir trångt och bökigt och alla är inte intresserade av vad jag gör och inte gör. De som kommer hit till bloggen, vill dela min vardag med mig. Jag lever min dröm nu, har i många år funderat på att lämna Sverige. Det är så kallt på vintern och jag mår inte bra av det. Jag har liksom aldrig funnit min plats riktigt, har inte känt mig bekväm och komfortabel. Jag hittade till Ghana av en ren händelse, har tidigare ägt en gymnasieskola i 12 år och eftersom en del av eleverna läste biståndsinriktning så föll det sig naturligt med Afrika. Att det blev just Ghana var mer en slump. Första gången jag reste dit var 2008, mina döttrar  var med och jag föll direkt för landet. Så på den vägen är det.