Länge sedan ;)
Hej alla.
Jag kan se att det är många som läser min blogg .Det gläder mig, men det är tråkigt att jag inte kan uppdatera som jag vill. Just nu har vi varit utan ström i fyra dagar och det är verkligen ingenting att skylla på, men livet här suger i allmänhet ;)
Jag älskar ju mitt Ghana annars skulle jag inte vara här, men vissa dagar blir jag såååå trött. Många händelser är så svår att förklara för er som är utanför. Men jag försöker och jag hoppas att ni inte sätter er på jurybänken. De svåraste händelserna tar jag själv till court och det är ett löfte från mig för ”mina barns” framtid.
Jag har två underbara, fina, döttrar i Anna Viking och Emma Kaski och jag vet med säkerhet att ni som känner dem skriver under på det. Men nu när jag skriver ”mina barn” så handlar det inte om dem, utan små spillror som jag hittat ute i ingenstans. Många kommer rusande nu med trasigt klädda barn för att få in dem på barnhemmet. Det går inte till så, jag utreder varje barn så långt det är möjligt för att försäkra mig om att de verkligen är i behov av en barnhemsplacering. Jag har lilla Michelle på väg in. Han har fått en fadder i en väninna till mig, men jag kan inte låta honom flytta in innan nya huset är klart. Han är väldigt vidlyftig och rymmer med jämna mellanrum. Häromdagen hade han på eget bevåg promenerat upp till vattenfallen. Det är ca 40 minuters gångväg!. I går kom de med en 5 månaders baby. Mamman är 14 år och födde tvillingar och den ena dog igår så hon var helt förkrossad och ville att den andra tvillingen ska få flytta in hos mig. Jag tror att både barnet och mamman (i mina ögon också ett barn) ska få komma in.
I Voltaregionen där jag bor (Ghana är indelat i regioner, jag tror att det är 7 ?) tror många fortfarande på andeväsen, voodoo, spiritualism och vi har även de onämnbara dyrkarna i byn. De är en lite grupp som precis i dagarna har firat något som ni/vi inte kan förstå. Men de hyllar inte himmelen utan motsatsen, de av er som inte begriper vad jag menar kan ringa en vän, säkert hittar ni någon som kan förklara för er. Det ger en väldig obehaglig känsla när de paraderar genom byn. Just i skrivandets stund har jag rymt från byn. Jag måste bara vila och ta igen mig, det bråkas ständigt i byn. Ingen bråkar med mig, men man blir ju inblandad vare sig man vill eller inte. Det gapas och skriks om allt. Det är ett pågående klankrig mellan byarnas största klaner, det handlar om vem som har rätten till tronen. Detta har pågått sedan 1927, så det är svårt att se en ände på detta. Man har dock tagit beslutet att kalla in en utomstående opartisk person i detta. Så i slutet på denna månad kommer det in en kille från Tyskland som ska medla. Jag önskar dig varmt välkommen och lycka till Dennis!!
Annars rullar dagarna på, vi har funnit en dygnsrytm och en vardagslunk som passar alla. Barnen har landat och de ständiga tjatet om att borsta tänder och tvätta händer behövs inte längre. Husbygget har stått stilla eftersom jag inte vill att de bygger när jag inte är på plats. Men nu är verandan fylld och det innebär att vi kan göra klar alla golv. Det är ju nu det roliga jobbet börjar! Att välja kakel och klinkers och att inreda rummen. Det blir inte bara rum för barn utan också för gäster som vill komma och bo någon/några nätter också plats för volontärerna förstås. Jag ska inreda rummen i teman, så nu gäller det att hitta rätt prylar. Gröna saker, blå saker och röda saker ;) Det finns plats så jag kan göra en swimmingpool och det vill jag så gärna ha, så jag har satt en man på att rita ett förslag till mig ;) Min gulliga granne har stulit vatten ur mina vattentankar, men istället planterat 4 palmer på mitt land så jag får väl se det som ett tjänstebyte. Har dock beställt lås till tankarna. Det kanske låter tufft, men vatten är hårdvaluta här och framförallt där jag bygger! Man får lära sig den hårda vägen L.
