Att knyta an eller inte
Med risk för att låta som ”allvetaren” är jag nu redo att slänga mig in i en debatt som snabbt har blossat upp i både Sverige och ute i världen, en viktig sådan. Men i vanlig ordning så finns det inget mitt emellan utan man tvingas att välja sida. Diskussionen har även nått Facebook, men jag har valt att ligga lågt, so far.
Man kallar de i vissa sammanhang för ”kramturism” och med det menar man volontärer och andra som kommer på kortare besök, möter barn på barnhem eller utanför i samhället. Hjälper och stöttar dem, för att sedan packa sina väskor och åka hem igen. Vad debatten handlar om är anknytning. Dvs hur barnet knyter an till tex volontären för att sedan bli övergiven och med det per automatik få problem att lita på och knyta an till människor längre fram i livet. När ett barn föds och växer upp med sina föräldrar så handlar det inte i första hand om att barnet knyter an till mamman, processen börjar med att mamman knyter an till barnet. Jaha, gapa och skrik ni bara, vart är pappan då. Ja om det finns en mamma så kommer pappan i andra hand, trot eller ej. Det finns vetenskapliga studier som stödjer det jag säger och ni kan bara titta på en vanlig ”normal” svensk barnfamilj så förstår ni vad jag skriver.
I mitt fall dvs, som hälsar volontärer välkomna för kortare eller längre tid är volontärerna inget problem, utan det är turisterna som kommer en eller två dagar till byn, ser ett litet gulligt svart barn och sticker åt dem ett litet mynt eller i värsta fall en sedel. Skäms människor. Ni har lärt barnen att tigga och det är inte bra, inte alls bra. Nog om detta just nu. Tillbaka till volontärerna och att knyta an. Jag ser skräckexempel på barnhem i Ghana där man har 23-36-48 barn och volontärerna väller in, klart som fan att det blir problem med att knyta an. Men upprör er över storleken och organisationen av barnhemmen inte över fenomenet volontärer. ”Mina” barn knyter an till mig och Fillie (som jobbar i barnhemmet), de älskar volontärerna (inte alla ska tilläggas) det beror ju naturligtvis på hur de blir behandlade, ja just det de är som vanliga barn! Om någon hela tiden hackar på dem, talar om hur usel deras engelska är, att de skriver för dåligt, att de inte kan sitta stilla osv, då är den personen ute direkt. Ett helt normalt beteende alltså.
Titta på ett svenskt dagis och skolan för den delen. Många barn tillbringar mer vaken tid med sin dagispersonal än med sina föräldrar, personal kommer och går, praktikanter från Barn- och fritidsprogrammet, från förskollärarutbildningen, arbetslösa som placeras för arbete. Gräv där ni står och lös det problemet först, om det nu är ett problem! Jag har aldrig gått på dagis, fritids eller varit barnhemsplacerad, men har i hela mitt liv haft problem att knyta an. Varför? Jag har varit otrygg.
Nu förstår jag om det här blir som en dåres försvarstal, eller att man pratar för sin egen vattvälling eftersom jag har ett företag och en organisation som tar volontärer till Afrika och Ghana. Men det skiter jag i, för jag är upprörd över den ensidiga debatten som det ju så gärna blir när vi svenska diskuterar någonting. Vi diskuterar ju inte ens, någon bara bestämmer vad som är rätt och vad som är fel och däremellan finns ingenting. Det här är ingen enkel fråga, är det bra med volontärer eller inte? Jag säger inte att jag sitter inne med den totala sanningen för då skulle jag bli lika dum som de som utger sig för att göra det. Min erfarenhet är att småskalighet, försiktighet, bra information både till barnen, volontärerna och de som arbetar i barnhemmet kan göra att livet blir 100 gånger bättre än om de skulle bott kvar ”hemma” i den mån de har haft något hem. ”Mina” barn ville ifrån början inte träffa sina anhöriga, mormor, morfar, farmor, morbröder, fastrar osv. Idag bygger vi sakta upp en relation så att de själva i framtiden kan mötas i den mån de själva väljer. Att knyta an handlar om trygghet i livssituationen och det är min strävan. Jag hade aldrig kommit så långt och jag hade framför allt inte orkat utan mina volontärer!
Några av volontärerna som varit i Ghana, på kajkanten i Västerås i går i strålande sol.
Jennie, Louise, Sara och Viktoria. Viktiga människor.
Ha´en bra dag. Solen skiner i Västerås ;)
Påsk
En väninna till mig (Eva) har hållit oss alla på Fb uppdaterade om händelser och meningen med de olika helgdagarna i påsk. Detta fick man ju naturligtvis lära sig i skolan, men det är ändå trevligt att bli uppdaterad. Vi behöver det, allihop!! Det är så oändligt lätt att virra bort sig i måsten, prylar, jobb, många gånger tackar jag min korta stubin, den som inte gett mig tålamod nog att hålla på koppla ihop tv med datorn och datorn med telefonen. Numera kan man slå på och av lyset i huset/lgh även om man befinner sig på andra sidan jorden. När tar vi oss tid för det viktigaste att bara vara?
Det här är Eva som skriver så fint om påsken ;)
Nu är ju jag kanske inte rätt person att skriva om det, eller så är jag det. För mitt i det virrvarr av saker jag gör hela tiden så kan jag (ännu) slita mig loss, ta med pojkarna upp till vattenfallet, bada simma och bara vara. Det händer inte ofta, men det ger en enorm energi. Min vän Malin F. skickade ut bilder igår. hela hennes familj är i fjälltrakterna runt Malgomaj och de var så härliga bilder, att göra något tillsammans att ta sig tid och kraft skulle jag också vilja säga. För det är ju inte bara, mycket som ska fixas. En annan bild som jag fastnade för på Fb var H-O B:s bild från första vårsittningen vid ån, utanför hans hus. Härligt, harmoni. Jag kom på mig själv med att sitta och sura över att tåget inte går hela vägen till Stockholm (jag ska dit idag) utan att man måste byta till buss i Kungsängen. Men ”so what”, jag ska ju äntligen få träffa min familj.
Teodor&Timothy
Emma (dotter) & Iris (hennes sambo)
Verner (Annas man)
Anna 2011
Arbetet med bygget i Ghana går framåt, när jag startade så byggde vi en ny väg först för att komma fram till tomterna. Vi har haft en provisorisk bro över ett stort dike vid huvudvägen. Diket är gjort för att hålla undan vattnet under regnperioden. I går hade grabbarna på eget initiativ byggt en riktig betongbro över. De finns två bilar i byn, men folk har vallfärdat från trakterna runtomkring, så att bygga bron var ett fint initiativ. Inte minst med tanke på alla transporter med materiel också. Det är många som har svurit när de suttit fast i diket ;)
Planen med fadderskap för barnen är igång. Nya vänner och gamla vänner ansluter sig, det är kul det blir en ny familjebildning. Michelle är klar. Han behöver ingen mer fadder, han har en och hon tar hand om honom. Noah har en och Moses har en, så jag behöver fortfarande flera faddrar. 150 :-/månad, ni kan avsluta när ni vill, betala in en engångssumma, per kvartal eller som ni känner för. Pengarna går oavkortat till barnen och det de behöver. Jag har inga administrationskostnader, avgifter eller annat och det är bra! Tre faddrar/barn och 450:- i månaden räcker bra här. Jag planerar att de ska gå kvar i den kommunala skolan. Enklast och tryggast är att sätta in pengar på mitt konto i Swedbank, skriv vem du är och din adress så du kan få fortlöpande info om ”ditt” barn. Om du har egna barn/ungdomar så se detta som ett bra tillfälle för dem att få lite omvärldsuppfattning. Jag ska försöka att samla så många faddrar som möjligt till en träff i Sverige, visa lite bilder och prata om livet i Ghana. 84202 435037924 är mitt kontonummer det står på mig Katarina Eklöf.
Nu när huset blir klart får vi utrymme att göra en bra lektionssal och då kan vi ha bättre kontinuitet i hemundervisningen. Jag får en ny volontär nu som ska vara i tre månader och det är toppen, för då kan vi styra upp och planera. Övriga volontärer som kommer under året ska vara allt från 2-5 månader och det är så bra för då hinner man bygga upp relationer och bygga en stabil grund för undervisningen. Undervisning/utbildning är nog nyckeln till att bygga ett bra liv i Ghana. Vi har fortfarande en stor andel analfabeter och många av de som har lärt sig skriva och läsa har ändå problem för de surrar ihop många av språken. I min by pratar man ewe i skolan och ändå säger man sig vilja ut i världen, det finns ett uppenbart problem inbyggt i detta. En del familjer har uppmärksammat detta så de pratar engelska med sina barn hemma och det är bra. ”Mina” barn har plockat upp engelskan snabbt, men även svenskan, så pass att jag kan prata svenska med dem och de svarar på engelska. Jag träffade Kofi från Ghana häromdagen, han bor här i Västerås. Vi ska dela på en container, så jag kan skicka ner ”bra att ha saker” till bygget. Så det blir svenska ytterdörrar på husen. Svenska toastolar och handfat och inte minst sängar från IKEA. Jag tycker att de kan ge mig lite rabatt för marknadsföringen av IKEA i Afrikalandet, eller hur ?
Rask promenad till stationen NU!
Ett kort besök i Sverige
Ett kort och intensivt besök i Sverige. Jag behöver pusta och det ska erkännas att det är bra underbart att andas ren, frisk luft och kunna dricka vatten direkt ur kranen. Härligt. Men underbart är kort, jag reser tillbaka redan den 26/4.Jag har begåvats med ett till barnbarn,Timothy. Gossebarnet ska beskådas på Påskdagen och det ska bli spännande att möta en ny liten människa.
Teodor & Timothy
Emma (dotter) & Iris (Emmas sambo) kommer upp ifrån Malmö så då hinner jag träffa dem också innan jag åker tillbaka till Ghana. Jag ska hinna med tusen saker innan jag åker tillbaka, men har begränsat mig till det viktigaste, eftersom jag i vanlig ordning när jag kommer till Sverige, blir förkyld i samma veva som jag kliver av flyget. Men läkarbesök blev i alla fall inbokat och det känns viktigt, jag har hamnat mellan fem stolar nu när min svenska läkare inte vill röra i mina ordinationer och min Accraläkare hänvisar till min svenska läkare. I Accra är det dessutom så att jag träffar olika läkare varje gång jag kommer till sjukhuset och det känns inte bra, inte alls bra! Så jag ska se mig om efter ett annat sjukhus där de kan garantera kontinuitet. Viktigt med tanke på Waranbehandlingen. Tandläkaren är ett annat måste innan jag åker tillbaka. Har bitit bort en liten flisa ur en tand och känner att den rämnar undan för undan, så jag vill ha det fixat.
Jag har precis pratat med dem i Ghana. Har äntligen hittat någon som jag kan skicka pengar till, så de kan snickra vidare på barnhemsbygget. Två av byggnaderna har nått takhöjd och den tredje är uppe i fönsterhöjd. Jag hoppas att få foton idag så jag kan skicka ut dem.
Baksidan ena längan.
Kök & förråd i separat byggnad.
Framsida andra längan.
Det tredje huset som är Boy´s Quarter. Där ska Tomas bo som ska sköta allt praktiskt. Dvs det jag inte gör;) En trött rörmokare, byns enda ser över sitt verk.
Så nu har jag aktiverat social welfare i Hohoe så de kan börja undersöka vilka barn som kan bli aktuella. Noah, Moses, Oscar, Oscars syster Kafui och lilla Michelle är redan klara, så jag räknar med att kunna ta in 3-5 barn till. Jag ser många barnhem i Ghana där man har 25-35 barn. Det blir en märklig stordriftseffekt och barnen blir även ute i samhället betraktade som ”barnhemsbarn”. Jag vill undvika det och också försäkra mig om att jag inte har fler barn än att jag kan försörja dem själv om jag inte skulle få igång faddersystemet fullt ut. Idag har jag köpt skor på Myrorna, fina hållbar, alltsammans för 330 :-. Hur vi lever vi svenskar!!
Opoman shoes for you!!
Du som är intresserad av att vara fadder delar fadderskapet med två andra. Så det är m.a.o tre faddrar till varje barn. På så sätt räknar jag med att någon, kanske någon gång i framtiden kan komma och besöka ”sitt” barn. Vill man vara ensam fadder till ett barn kan man givetvis välja att vara det. Barn och faddrar blir länkade till varandra och ni får följa med på ”ert” barns resa genom livet. Vardag och fest, skola och utbildning. Att vara fadder innebär att man betalar 150 :-/ månad. Med tre faddrar innebär det 450 :- och det räcker för att täcka skola och det dagliga livet. Gör en intresseanmälan till [email protected]. så skickar jag ut betalningsuppgifter. OBS! Pengarna går oavkortat till ”Ditt” barn. Jag behöver dem inte ;) Om du vill kan du starta inbetalningen redan nu till konto 8420-2 435 037 924 det är mitt privata konto i Swedbank. Det går inte att sätta över pengar till Ghana från alla svenska banker, så därför är det säkrare att göra så här. Märk inbetalningen med namn och adress så jag/vi kan skicka ut information om ”ditt” barn. Barnhemmet drivs av min organisation i Ghana. Anledningen till att organisationen har sin bas i Ghana är att man inte har rätt att starta barnhem om organisationen inte är Ghanabaserad. Det finns många stora bl.a, amerikanska organisationer som sponsrar olika barnhem, men de som driver barnhemmen måste likafullt ha en organisation registrerad på plats. För att göra livet enkelt så är allt jag gör döpt efter mig själv, så kanske jag kan komma ihåg det även när/om jag blir gammal och gaggig. Så min N.G.O (non guvernement organisation) heter Kata´s CPC (children protektion center) och har sitt säte i Wli. När man så har registrerat sin organisation (vilket i sig bidrar till att man åldras 10 år) så ska man då ha ett godkännande av social welfare, (jmf med svenskt socialkontor) det kan man ganska enkelt lösa genom "det onämnbara", men eftersom jag inte jobbar på det sättet går det sin gilla gång, med hembesök, intervjuer, osv.
Den 23/4 kommer jag att hålla ett informationsmöte här i Västerås. Kl. 17.00 på Aros Congress Center. Det blir det tredje infomötet jag håller och jag hoppas på samma uppslutning som till de tidigare mötena. För den som känner sig osäker och tvehågsen så är det ett perfekt tillfälle att träffa andra volontärer som redan har varit hos mig i Ghana och kanske också knyta kontakter med andra som planerar att resa under samma period. Byn är liten och det kan vara kul att veta att det finns andra volontärer på plats under samma tid som en själv. Många frågar om det är Ok att anhöriga och vänner hälsar på under tiden de ”volontärar”. Det är det så klart och i den mån det finns plats kan de också bo med oss. Annars finns det andra boenden i byn. Jag har bestämt mig för att packningen ska vara klar när jag åker tillbaka denna gång! Det är alltid något som blir kvar i Sverige. Väldigt irriterande, men det beror på att jag alltid gör sista minuten packning, nu handlar jag varje dag och packar vart efter. Jag hade en plan att skicka en container med grejor, men hoppar över det ett tag. Det är dyrt som tusan och så vet jag inte riktigt vad jag ska packa i den, mycket byggrejor dyker ju upp i Ghana nu eftersom vi expanderar med en väldig fart. Så jag väntar och ser. När jag kommer ner ska jag börja att snickra på ett hönshus, nu är det ju folk på marken i stort sett dygnet runt, så jag kan börja att flytta in djuren. Grisarna ska jag ha hos en kompis en bit bort, tomten är inte så stor och vi har börja att gräva för en pool, så det blir bra att placera grisarna en bit ifrån. Har funderat på att ha några får, men kan inget om hur man sköter dem, men jag får fråga någon som vet. Är mest bekymrad för slakten av diverse djur, det får man sköta själv hemma och det känns inte allt för upplyftande. Två hundar står på dagordningen också, men det får vänta tills vi har kunnat flytta in provisoriskt. Kök, förråd och en toa blir klart redan nästa månad så om allt går vägen så flyttar vi in där tillfälligt, till dess att rummen är klara. Hundarna behöver jag för att vakta marken. Jag kommer inte att bygga någon mur runt tomten vilket man vanligtvis gör. Jag vill inte utestänga den fina utsikten, men det gör ju att man inte utestänger något/någon. Det kommer att bli en häck runt om så något hindra barnen från att försvinna ut i djungeln. Jag ser tummeshöga Michelle framför mig som annars skulle vara borta på två sekunder. Han är så snabb.
Jag och Michelle
Allt är möjligt och allt möjligt
Barnhemsbygget går undan nu, jag häpnar varje dag när jag ser hur ”mina” grabbar jobbar: Men fatta att det är som bondesamhället i Sverige för 200 år sedan, folk orkade. Här behövs inget gym, de är grymt starka. Vi har nått upp till takhöjd på stora huset och grävt klart septitanken, gjort grunden till köket och jag tror att även de killarna som bygger är uppe i fönsternivå, grund till boysquarter är också klart. Vatten är draget fram till tomtgränsen, elen får vänta en stund. Jag försöker att tänka på ewe, det språk vi använder i byn, man måste planera huset utifrån rådande förutsättningar och det jag fnular mest på är dränering, för när det regnar så regnar det!! Men jag har inte sett dräneringsrör här. När jag åker till Sverige nu på Onsdag ska jag skicka en container och då får dräneringsrören följa med i den. Jag är så glad över byggnationen, men det har varit och är fruktansvärt jobbigt. Svårt att förklara, men jag har valt att vara min egen byggherre m.a.o ingen annan som håller i projektet. Många gånger är det svårt att få dem att förstå hur jag vill att det ska vara och de vill göra det på sitt sätt. Men efter att Hans och hans elever från byggprogrammet på Hahrska Gymnasiet var här så har ”bygglivet” blivit lättare. Några av mina grabbar fick lära sig en del av dem och det har gjort det lättare för dem att förstå. Människor vallfärdar till huset nu för att titta och vill lära sig hur vi gör och det är bra, det är ju en del av min mission här att vi ska ha kunskapsutbyte. Jag själv lär mig massor, det är roligt att upptäcka att man fortfarande har plats för mera kunskaper. Jag experimenterar med allt, Lena skickade potatis från Sverige, så den har landat i jorden nu. Det är inte tillåtet att ta in växter, frön, blomlökar och sånt, men det gör jag ändå. Det är så tacksamt att odla här för allt växer så fort. Jag har satt morötter, planterat mangoträd och palmerna som jag fick av min granne. Jag har fått två grisar av Emmanuel , han som jag kallar ”crazy man”, orsaken ser ni på bilderna jag skickar. Om man startar upp ett projekt i den storleksordningen och så högt upp är man modig. Token på toppen om man säger så, han försvarar sig alltid med att vi nog är lika galna. Så jag har köpt en tomt till för djurhållning, vet inte så mycket om grisar men det finns andra i byn som vet ;)
Mannen på toppens projekt. Jag är imponerad
Noah, Moses och Oscar mår bra. Oscars syster ska flytta in med oss och han är väldigt glad för det. Han fortsätter att undersöka och förstöra allt runt omkring sig, men nu har han fått en hammare och spikar, så han knåpar på tomten och har snart byggt sitt eget hus. Han ska sysselsättas, annars sysselsätter han sig själv. Jag gräver ner och han gräver upp i samma takt. En fantastisk lite människa, 4 år och en tiger redan. Jag hoppas att jag lever så länge så jag kan vara med när han blir vald till Ghanas president ;) Jag bygger ett klassrum i barnhemmet, undervisningen i skolan här är inte så bra. Säkert duktiga lärare, men målet och meningen är inte alltid den bästa. Barn som inte går till kyrkan och inte duschar innan de kommer till skolan får smisk. Så jag hoppas att mina volontärer kan hjälpa till med undervisningen så vi får ordning på detta. Jag bråkar inte med skolan jag går inte ens dit fast det är så nära mitt hus. Jag kan inte ta alla krig.
