Minisemester
Jag tror att volontärvistelsen i Wli skiljer sig en del från att vara volontär någon annanstans. Jag grundar det på många möten med volontärer ,både här och i andra länder.I Wli lever vi och bor så nära varandra så det finns liksom ingen plats för något gnäll. Man bara är. Den enda som gnäller är faktiskt jag, det ligger i min natur brukar jag försvara mig med. En skillnad är att jag "hönsar " för mycket. Att åka som volontär innebär ju bla att man ska växa som människa, lära sig att ta sig fram, kunna fråga efter saker, gå och handla själv och så vidare. Men jag och Wisdom sabbar den delen lite. Jag tycker själv att det är så kul att åka runt och visa sådant som jag själv tycker är trevligt att titta på och att göra. Jag kan Ghana bra och känner många, så det är smidigt att ta sig fram. Det är som sagt inte bara bra utan kan ibland göra det för enkelt för volontären.
Efter allt som har varit ,så var jag, Sara och Jennie helt slut. Anspänningen med Oscar och en del annat som har hänt tog musten ur alla. Semesterdags sa jag, ja sa dom. Vi hämtade upp nya volontärer på Lördagkväll, Louise och Viktoria och de fick börja med minisemester. På Söndag morgon bar det så iväg till Ada Foah, det är mitt favoritställe i Ghana. Vackert, mycket vatten (Voltafloden och havet möts i Ada Foah), kontraster i boende, allt
från lerhyddor till lyxvillor.
Eftersom jag var sen med rumsbokning så fick vi inte plats på guesthouset där jag brukar bo, däremot var de vänliga nog att låta oss lämna bagaget där eftersom vi skulle till sjöss. Vi åkte ut till ön och träffade hövdingen. Vi blev bjudna på kokosnötter och en pratsstund hann vi också med. Jennie tog massor med foton och de lägger jag ut så snart jag kan. På natten bodde vi i hyddor som de ni ser på bilden. Det var mörkt och mössen sprang ut och in. Det blev inte mycket sovande den natten. Jag låg och hoade med jämna mellanrum för att hålla djuren borta. Jag såg absolut ingenting, mörkret var som en vägg och jag hade vare sig ficklampa eller mobil.
Dagen efter började volontärerna resan tillbaka mot Wli. Eftersom de knappast sovit något så bestämde vi att det skulle bli ytterligare en natt på guesthouse innan de återvände.
De slog läger på Aylos Bay över natten, en annan av mina favoriter.
Själv stannade jag kvar i Ada F. för att diskutera ett sandprojekt med personalen som jobbar med utvecklingen av floden och omgivningarna där.
Nu är det natt och alla där de ska vara, nästan. Jag har besökt sjukhuset i Accra idag för att få antibiotika för ett ilsket sår på ena benet. Imorgon bitti väntar immigrationen igen! Sedan bär det av till byn.
Vad gör en volontär
Jaha, en utmanande rubrik. En bättre fråga är kanske vad gör inte en volontär! De två volontärer som jag har i byn nu gör allt möjligt. Vi har jobbat mycket i 14 dagar nu för att ordna med boende för kommande volontärer och för barnen. På Söndag ska jag fiska upp två volontärer till på flygplatsen.
Men innan dess njuter vi av en minisemester i Ada Foah, som ligger ca. 5 timmars resa från Wli. Imorgon ska vi åka ut till "min" ö i Voltafloden. Jag har inte varit där på flera månader så de undrar kanske om jag gått upp i rök. Det är alltid lika trevligt att komma tillbaka till Ada, har träffat lite gamla bekanta och varit och ätit en god och välförtjänt middag med Ida och Erik. Jag återkommer med svaret på vad en volontär gör, dagens långa resa gör sig påmind!
Att göra som volontär
Det "provisoriska" barnhemmet. Som ska fungera tills det nya är byggt.
Motiven till att vara volontär är säkert lika många som antalet volontärer. Man vill bidra med något, se sig om i världen, bryta vardagslunken och så vidare. Det finns hur mycket som helst att göra, det är alltid någon som behöver ett handtag. I samtal och möten med människor i Wli och byarna runtomkring så är skolan ett område som många vill att vi ska prioritera. Man törstar efter ett kultur och kunskapsutbyte,efter att kunna öka omvärldsuppfattningen och inte minst att både barnen och föräldrar ska förstå vikten av utbildning. Där finns mycket att göra, då föräldrar (och ibland barnen själva) väljer att vara hemma och hjälpa till istället för att gå i skolan.
Bilden är från skolan i Fodome Ahoe som är en by ca. 10 minuters bilväg från Wli.
Sjukvården är ett annat område som gärna ser volontärer. Bilden är från samma by och är tagen på klinikens rum för innneliggande patient, var patienten riktigt ska få plats är oklart!
De volontärer som ska arbeta på barnhemmet, börjar i det hus som jag har hyrt. Man bor med barnen, men i eget rum eller att man delar rum med annan volontär.
Barnen som ska bo på barnhemmet är placerade i samråd med social wellfare, vissa kriterier är uppsatta för att man ska kunna få en plats på barnhemmet. De bygger på att det stöd och hjälpbehov som barnen har inte kan tillgodoses av någon annan.
Dagens frågor
Idag har jag fått lite olika frågor om boende, mat, arbetsplatser osv. Det gillar jag, för då blir jag påmind om en del saker som är självklar för mig.
Bild på huset som blir det provisoriska barnhemmet, tills vi byggt det nya. Huset där vi bor, matlagning (banku, som är en deg gjord på majs) mums tycker jag. En av klinikerna där volontärerna ska jobba. En av skolorna i närheten av Wli. Amerikanska volontärer från en annan stad som kommit för att göra ett dagsverke på kliniken.
Alla är så tacksamma för det vi bidrar med, oavsett om det bara är att hjälpa till att köra skottkärra ;)
Volontär
Jag mötte Wisdom, en ung man i byn Wli. Vi har träffats några gånger under mina år i Ghana. Dels när jag varit till Wli med elever, men också med vänner och bekanta. I Wli hamnar de flesta obroni = vit människa, förr eller senare, då vattenfallen i Wli är en av Ghanas mest besökta platser. Jag satt och väntade på en bekant som gått upp till vattenfallen och Wisdom började att prata med mig. Han undrade om jag kunde hjälpa till att ordna så det kom volontärer till byn och byarna runt omkring. Av någon anledning hade han fått för sig att jag arbetar på Svenska ambassaden, det förklarade jag att jag inte gjorde och dessutom så finns det ingen svensk ambassad i Ghana. Danskarna är vänliga att förse oss med ambassadtjänster.
Vi pratade vidare och sedan lämnade jag byn. På kvällen bodde vi på hotell i Kpandu och jag funderade på vårt samtal och tänkte, varför inte. Så åkte jag hem till Sverige, ordnade ett informationsmöte och nu har jag ett 10-tal volontärer inbokade under hösten. De kommer att få en alldeles speciell upplevelse, DET vågar jag lova ;)
