kataghana.blogg.se

Denna vecka har jag haft två riktiga blodtryckshöjare, nu för tiden är jag en cool tjej så det krävs en del för att få upp trycket. Idag har jag varit arg, nej fel, fel jag har varit och är skitförbannad. Jag har varit kund i Sparbanken (nuförtiden Swedbank) i 40 år blir det nästa år. Men där ska man fortfarande stå med mössan i hand och buga. Nu är det färdigbugat ! När jag startade verksamheten med volontärerna så kunde jag välja att sälja paketresa, dvs ordna biljett, transport på plats, mat och boende. Eller att låta varje person fixa allt själv och bara komma mot en kostnad för volontär-placeringen. Kontrollfreak som jag är tyckte jag att helhetslösningen passade min verksamhet bäst, så jag gjorde en anmälan av verksamheten till kammarkollegiet där man ska ställa en garanti, för att kunna säkerhetsställa både för resenären och för mig själv om det uppkommer problem med flyg osv. Garantin ska ställas i bank eller försäkringsbolag, så jag satte över den summa som kammarkollegiet gett mig, till mitt företagskonto. Garantin skulle vara ställd för två månader sedan och jag kopplade in min bokföringsbyrå (ingen skugga ska falla över dem)  och banken för att säkerhetsställa mig att det blev gjort. Ett vitesföreläggande kom och jag skrev under delgivningen och skickade in den, då jag inte var det minsta orolig för detta skulle ju banken fixa med en knapptryckning.

 Här är jag fortfarande cool, intet ont anande på väg ut till min ö. Fotograf Jennie Rosendal

Det som retar mig är att pengarna går till staten, samma stat som betalar den enda skattefinansierade biståndsorganisationen i Sverige, SIDA. Jag skulle önska att uppdrag granskning kollade vad som hände med de miljoner, många miljoner som skulle gå till utvecklingen av sophanteringen i Ghana. Bara som ett exempel på hur man missbrukar skattepengar. Jag får väl bara hoppas att mina pengar inte går till någon gråtande f.d generaldirektör på Röda Korset som förskingrade en massa miljoner, ”min familj krävde ju en rimlig levnadsstandard” var den idiotens försvar för det. Jag har många andra exempel, men man kan inte kriga alla krig!

Jaha, mina läsare det var en annan sida av mig. Nu återgår jag till min värld igen. Nya volontärer kommer in, senast Louise och Viktoria från Värmland. Det känns tryggt och bra, två tjejer med fötterna på jorden. Clara har också kommit för en kortare tid, hon var redan i Ghana för ett annat projekt men var nyfiken på att komma upp till byn i några veckor. En bybo, en tjej som heter Filli har börjat att jobba med oss. Hon ska vara husmor i barnhemmet, konstitutionen kräver en sådan. Vi behöver ju någon som är på plats när vi åker omkring och det gör vi! Just nu är jag i Accra för sjukhusbesök med mig själv och för att de har lagat min havererade dator. En ny skärm och den är som ny. Rent o snyggt en stund ;) Här kan de laga allt och återvinningen är något vi borde lära av. Hade jag varit i Sverige hade datorn varit på soptippen nu. Planerna smids så sakteliga för nya barnhemmet. Det börjar kännas pressat nu att komma igång, jag har barn som väntar på att få flytta in, men jag vill inte släppa in någon innan jag har ett eget hus. Oscars syster ska dock få komma för de är viktiga för varandra.

 Louise och Viktoria i ivrigt samspråk. Jag och vår ständige följeslagare Papa i bakgrunden. Fotograf Jennie Rosendal

Det känns som jag har trampat i deg, men så plötsligt lossnar allt och samtidigt. Min turlicens ligger klar i Ho för att hämtas upp. Med den har jag rätt att köra runt turister på olika turer. Jag kan Ghana och det ska bli kul att kunna visa andra det jag har sett. Vi ska köra några städprojekt på lite olika platser, så blir det ännu trevligare att ta med gäster dit! Kanske man kan höra med SIDA om det blev något över, det borde det ha blivit.

Det händer så mycket i Ghana nu, nya byggnader poppar upp i en rasande fart, utbudet av vad man kan handla ökar, många har pengar, men ännu fler svälter fortfarande. Klyftan mellan fattig och rik är avgrundsdjup. Trafiken ökar okontrollerat, Stockholmstrafiken känns som en vindpust ,en frisk fläkt i jämförelse. Man har dock inte någon synlig prioritering på vad som är viktigt och inte, alla pratar pengar, men utbildning, skola, framtid, infrastruktur, planering, vägbyggen, motarbetande av korruptionen, osv känns långt borta. Jag bråkade med en polis härom veckan, dagen efter att BBC hade presenterat listan över världens mest korrupta länder. Jag påpekade detta för honom, han skrattade kluckande och sa ” vaddå Ghana som nummer tre på listan över världens mest korrupta länder, i Afrika är vi minsann nr ett”. Jaha, då kom man ju liksom av sig och så var det samtalet över.

Den 20 December blir jag då slutligen permit i Ghana. Intressant. Mitt arbetstillstånd gäller från 19/9 och ett år, så får jag mitt permanenta uppehållstillstånd 3 månader senare, då är det bara nio månader kvar av mitt arbetstillstånd och med den här takten är det då dags att börja arbetet med att förnya det i Januari. Så dagarna går och resorna upp och ner mellan Wli och Accra blir många. Men det är väl så här våra invandrare i Sverige har det. Inte lätt med andra ord.

Förra veckan innebar ett tråkigt avsked när Jennie Rosendal åkte hem till Västerås, efter att ha varit hos oss i en månad. En månad som bara försvann, fort, fort. Hon kom så snabbt in i familjen, så hon hann aldrig att kännas som ny. Hon har tagit de mesta av bilderna som följer med dagens blogg. En jätteduktig fotograf är hon! Barnen frågar efter henne, det är så svårt att förklara avstånd, Sverige, kallt, flygplan, för våra barn med de referensramar som de har. Vi har haft många diskussioner om hur de många avskeden kommer att påverka barnen, men de ser ut att klara det bra så här långt. De har ändå mer trygghet hos oss än vad de någonsin haft, så de landar i det på något sätt.

Alla är äntligen friska nu och jag måste, måste ta tag i den terapeututbildning som jag läser på distans. Den ska väl vara lite av min pensionsförsäkring, att hjälpa och stötta sargade själar, här eller i Sverige någon gång i framtiden. Jag ska bli mormor igen för andra gången och då far tankarna ibland iväg på vart jag ska vara. Men det får tiden utvisa. Jag skulle hur som helst behöva ha en redig man vid min sida, en sådan universalgubbe som kan användas till allt. Han ska klara värme, vara cool, klok och sansad. Så om ni har någon kandidat på lut skicka honom till Afrikalandet. Jag har inte så mycket tid ,men nån gång kan jag väl prata med honom ;)

Lite fler Jenniebilder som man blir glad av.

 Moses har lånat mina glasögon.

 

 Oscar och såpb