kataghana.blogg.se

Jag tror att volontärvistelsen i Wli skiljer sig en del från att vara volontär någon annanstans. Jag grundar det på många möten med volontärer ,både här och i andra länder.I Wli lever vi och bor så nära varandra så det finns liksom ingen plats för något gnäll. Man bara är. Den enda som gnäller är faktiskt jag, det ligger i min natur brukar jag försvara mig med. En skillnad är att jag "hönsar "  för mycket. Att åka som volontär innebär ju bla att man ska växa som människa, lära sig att ta sig fram, kunna fråga efter saker, gå och handla själv och så vidare. Men jag och Wisdom sabbar den delen lite. Jag tycker själv att det är så kul att åka runt och visa sådant som jag själv tycker är trevligt att titta på och att göra. Jag kan Ghana bra och känner många, så det är smidigt att ta sig fram. Det är som sagt inte bara bra utan kan ibland göra det för enkelt för volontären.

Efter allt som har varit ,så var jag, Sara och Jennie helt slut. Anspänningen med Oscar och en del annat som har hänt tog musten ur alla. Semesterdags sa jag, ja sa dom. Vi hämtade upp nya volontärer på Lördagkväll, Louise och Viktoria och de fick börja med minisemester. På Söndag morgon bar det så iväg till Ada Foah, det är mitt favoritställe i Ghana. Vackert, mycket vatten (Voltafloden och havet möts i Ada Foah), kontraster i boende, allt

 

från lerhyddor till lyxvillor.

 

Eftersom jag var sen med rumsbokning så fick vi inte plats på guesthouset där jag brukar bo, däremot var de vänliga nog att låta oss lämna bagaget där eftersom vi skulle till sjöss. Vi åkte ut till ön och träffade hövdingen. Vi blev bjudna på kokosnötter och en pratsstund hann vi också med. Jennie tog massor med foton och de lägger jag ut så snart jag kan. På natten bodde vi i hyddor som de ni ser på bilden. Det var mörkt och mössen sprang ut och in. Det blev inte mycket sovande den natten. Jag låg och hoade med jämna mellanrum för att hålla djuren borta. Jag såg absolut ingenting, mörkret var som en vägg och jag hade vare sig ficklampa eller mobil.

Dagen efter började volontärerna resan tillbaka mot Wli. Eftersom de knappast sovit något så bestämde vi att det skulle bli ytterligare en natt på guesthouse innan de återvände.

 

De slog läger på Aylos Bay över natten, en annan av mina favoriter.