Kungamiddag och annat viktigt
Det är väl kanske inte så stor risk/chans att jag blir inviterad till kungamiddag. Har funderat lite på turerna omkring det. Det borde ju vara ganska enkelt. Man tittar hur grannen gör också gör man lika dant. Alltså rätt glas, rätt bestick osv. Problemen kommer ju först om bordsgrannen har samma plan. Men de sätter nog inte två oinvigda bredvid varandra och jag anta att det kommer en manual med inbjudan. Men varför bry huvudet med det? Jag var på hövdingabesök i veckan igen, det är väl därför tankar på ritualer och etikett dyker upp. Byn Wli där jag bor, består egentligen av tre byar, varav två är geografiskt avdelade av en byväg och den tredje ligger uppe i bergen. Eftersom det är tre byar är det också tre hövdingar. Att få dem på samma plats vid samma tillfälle är nog inte alldeles enkelt, men denna gången fungerade det. I och med mötet är jag nu fullt ut innevånare i byn och har fått mig tilldelat en far. Den personen är min talesman så han löser alla mina problem och det tycker jag låter alldeles utmärkt. Om hövdingen vill prata med mig får jag veta det genom min far och om jag vill framföra något så går det också via honom. Mötet var påkallat för att jag skulle informera om vad jag gör och har gjort så här långt. Att impulsgöra saker här funkar inte utan det ska gå rätta vägarna. Men det är perfekt för mig med lite impulskontroll (läs mycket). Möte hos hövdingen går inte att beskriva om man inte vart med, det är i alla fall en betydligt större etikettsprestation än en kungamiddag, säger jag utan att ha något att jämföra med. Jag har äntligen fattat vitsen med att man häller brännvin på golvet, inomhus! Andarna ska ha sitt. Nästa gång ska jag drista mig till att fråga om jag får ta kort. De är så fina i sina kläder, man blir glad av att se dem.
Annars har vi har haft fullt upp med att måla, lägga in golv och pimpa i det som ska vara det provisoriska barnhemmet. Erik och Ida (volontärer) har permis från kliniken där de jobbar och är till ovärderlig hjälp i jobbet med huset. Vi svenskar kan med all rätt klappa oss på bröstet för att vi är ett händigt folk ! Vi spacklar, målar, borrar och skruvar som om vi vore födda ”handymen”. Igår fascinerades jag av vår golvläggare. Vi har lagt klinkerplattor i ett rum, mest som ett experiment för att jag ska se hur jag kan göra när vi bygger det som ska bli mitt hus, barnhem och guesthouse. Jag fick helt klart lära mig hur man inte ska göra, hur kan man lyckas lägga ett golv så snett? Om han ändå hade kunnat lägga plattorna lite mera på sniskan för då hade man kunna ta det för att det skulle vara så. Men roligt har vi! Vi får lära oss mycket, återvinning är melodin här så man ska passa sig för att kassera något, det är en dödssynd. Ida har återanvänt gamla spikar i jobbet med att byta myggnät i myggfönstren. De begagnade myggnäten lyckades vi dock slänga utan protester.
Planerna börjar också att ta form för att elever från Harhska gymnasiets byggprogram ska komma hit och gjuta grunden till huset. Luftfuktigheten ställer till med problem i husgrunderna. Att man dessutom ”snålblandar” cementen gör det inte bättre. Så den hägrande nobelmiddagen kanske ändå inte är så långt borta om de uppfinner en hållbar husgrund. Jag har planerat några studiebesök för att titta på byggnader som ser hållbara ut. Kineserna har byggt ett sjukhus i Teshie, en förort till Accra och det ser fortfarande ut som att det ska stå kvar ett tag. Planen är att de (eleverna) ska komma i November och det är bra för då har marken torkat upp efter regnperioden. Det regnar oroväckande lite för att vara stora regnperioden. Jag är glad nu att tidsbristen stoppat mig från att plantera kakao. Plantorna behöver massor med regn och farmarna är bekymrade nu. När det väl regnar vräker det ner, men marken är så torr så den suger som ett läskpapper.
