Noah 2
Noah 2
…………..så tumlade han in i mitt liv då, den lille mannen. Tack och lov har jag Sara ( en av volontärerna till hjälp). Den hjälpen är värdefull, Noah har sökt stöd i Sara från första minuten. Första dagen efter flytten in i huset sa han inte många ord. Wisdom som jobbar med mig och som också talar ewe bodde med Noah första två nätterna, eftersom jag fortfarande var fullt och fast övertygad om att han inte kunde engelska. Efter dusch och diverse nödvändiga åtgärder, som man måste göra med en person som kommer direkt från bushen, så var det dags för mat. Han åt och han åt och han åt och sedan åt han mer ändå. Vi var tvungna att sätta stopp innan han sprängde magen. Jag har aldrig sett någon äta på det viset tidigare. Dagen efter åkte vi till Hohoe för att köpa kläder och det han behöver i skolan. Bilen var mycket intressant och de elektriska fönsterhissarna blev snabbt en favorit. Sedan var det dags för kliniken för behandling mot diverse åkommor. Det kommer att ta tid innan han läker fysiskt och den psykiska delen vet vi inte mycket om ännu!
En vecka senare är han en glad, ständigt skrattande liten kille som far fram som ett jehu. Han pratar bra engelska och kommer att lära sig svenska i ett nafs. Det har aldrig varit ett mål, att barnhemsbarnen ska lära sig svenska. Men han är fenomenal på att plocka upp ord, så det finns ingen anledning att han inte ska göra det. I morgon Måndag börjar han i ny skola, då hans gamla skola är obekvämt långt borta. Den nya skolan är bara över vägen från vårt hus. På Tisdag börjar vi att ta in flera barn. De som står på tur nu är tre syskon, så jag vill att de ska komma in snabbt nu innan Noah blir ”herre på täppan”.
Just nu i skrivandets stund är det så tyst omkring mig. Klockan är 14.05 här och jag sitter på hotellrummet i Accra. Det har varit en intensiv dag, den började 4.50 med väckning av Noah som ville ha mat. Jag försökte på ett pedagogiskt sätt att förklara att det är Söndag och få ställen är öppna och de som öppnar kommer att göra det lite senare. Han nöjde sig med det, men avkrävde mig 50 psw för att köpa gröt (ca 1.5 SEK). Kofi från Västerås sov i ett rum utan dusch så han kom en stund senare och lånade duschen, sedan kom Erik och Ida och till sist Wisdom och Sara, så det var fullt hus och vi började packa ut i bilen. I den vevan försvann Noah. Han har aldrig varit i Accra tidigare, men vi har traskat runt lite i ”min” stadsdel Asylum Down, så han hade räknat ut var han kunde hitta gröt. Vi märkte aldrig när han försvann, jag började fråga efter honom och när det visade sig att ingen sett honom på mer än 20 minuter så var det dags att börja leta. Vi delade upp oss och gick åt olika håll. Efter en stunds letande sökte jag upp polisens team som finns i stadsdelen och förklarade för dem att vi letar efter en liten gosse som inte är bekant med området, förklarade hur han ser ut och tillade att han är livrädd för polisen. (Varför får jag kanske veta någon gång i framtiden). När jag precis vänt på klacken och gått en liten bit så tutade polisen till och pekade frågande på Noah som kom gående efter vägkanten. Han hade varken ögon för mig eller polisen, utan nynnande och trallande svängde han sin grötpåse i handen. Så blev upplösningen på det dramat. Därefter var det dags att följa med Ida och Erik till flygplatsen för hemfärd till Sverige. Det är helt ofattbart att det redan gått en månad. De har hunnit med en tur till Cape Coast i helgen och det är bra. Är man i Ghana så ska man försöka att hinna med att se en del. Det största hindret för det är att det på många ställen är så usla vägar. Sara, Wisdom och Noah har åkt tillbaka till Wli och Kofi till sitt hus i Kasoa. Så jag ska som sagt bara vara en stund ;)
