Allt är möjligt och allt möjligt
Barnhemsbygget går undan nu, jag häpnar varje dag när jag ser hur ”mina” grabbar jobbar: Men fatta att det är som bondesamhället i Sverige för 200 år sedan, folk orkade. Här behövs inget gym, de är grymt starka. Vi har nått upp till takhöjd på stora huset och grävt klart septitanken, gjort grunden till köket och jag tror att även de killarna som bygger är uppe i fönsternivå, grund till boysquarter är också klart. Vatten är draget fram till tomtgränsen, elen får vänta en stund. Jag försöker att tänka på ewe, det språk vi använder i byn, man måste planera huset utifrån rådande förutsättningar och det jag fnular mest på är dränering, för när det regnar så regnar det!! Men jag har inte sett dräneringsrör här. När jag åker till Sverige nu på Onsdag ska jag skicka en container och då får dräneringsrören följa med i den. Jag är så glad över byggnationen, men det har varit och är fruktansvärt jobbigt. Svårt att förklara, men jag har valt att vara min egen byggherre m.a.o ingen annan som håller i projektet. Många gånger är det svårt att få dem att förstå hur jag vill att det ska vara och de vill göra det på sitt sätt. Men efter att Hans och hans elever från byggprogrammet på Hahrska Gymnasiet var här så har ”bygglivet” blivit lättare. Några av mina grabbar fick lära sig en del av dem och det har gjort det lättare för dem att förstå. Människor vallfärdar till huset nu för att titta och vill lära sig hur vi gör och det är bra, det är ju en del av min mission här att vi ska ha kunskapsutbyte. Jag själv lär mig massor, det är roligt att upptäcka att man fortfarande har plats för mera kunskaper. Jag experimenterar med allt, Lena skickade potatis från Sverige, så den har landat i jorden nu. Det är inte tillåtet att ta in växter, frön, blomlökar och sånt, men det gör jag ändå. Det är så tacksamt att odla här för allt växer så fort. Jag har satt morötter, planterat mangoträd och palmerna som jag fick av min granne. Jag har fått två grisar av Emmanuel , han som jag kallar ”crazy man”, orsaken ser ni på bilderna jag skickar. Om man startar upp ett projekt i den storleksordningen och så högt upp är man modig. Token på toppen om man säger så, han försvarar sig alltid med att vi nog är lika galna. Så jag har köpt en tomt till för djurhållning, vet inte så mycket om grisar men det finns andra i byn som vet ;)
Mannen på toppens projekt. Jag är imponerad
Noah, Moses och Oscar mår bra. Oscars syster ska flytta in med oss och han är väldigt glad för det. Han fortsätter att undersöka och förstöra allt runt omkring sig, men nu har han fått en hammare och spikar, så han knåpar på tomten och har snart byggt sitt eget hus. Han ska sysselsättas, annars sysselsätter han sig själv. Jag gräver ner och han gräver upp i samma takt. En fantastisk lite människa, 4 år och en tiger redan. Jag hoppas att jag lever så länge så jag kan vara med när han blir vald till Ghanas president ;) Jag bygger ett klassrum i barnhemmet, undervisningen i skolan här är inte så bra. Säkert duktiga lärare, men målet och meningen är inte alltid den bästa. Barn som inte går till kyrkan och inte duschar innan de kommer till skolan får smisk. Så jag hoppas att mina volontärer kan hjälpa till med undervisningen så vi får ordning på detta. Jag bråkar inte med skolan jag går inte ens dit fast det är så nära mitt hus. Jag kan inte ta alla krig.
